Vid slutet av varje år publicerar språkrådet en lista med ord som har blivit uppfunna eller har ökat i användning under året. En titt på dessa ord och deras förklaringar är alltid ett trevligt sätt att sammanfatta året och dess händelser. För en svensk gör igenkänningsfaktorn att det blir en underhållande läsning och för en utlänning visar det vad som pågår i Sverige och hur våra tolkningar av internationella händelser ser ut. Så vilka ord är med i 2011:s lista kanske ni frågar. Jo, sätt er bara bekvämt ner så ska jag gå igenom mina favoriter från 2011!

Första ord till rakning är verbet ”att appa” vilket innebär att leka med apparna på din mobil. Jag förutspår att detta ord kommer att upphöra att existera inom ett år då de svenska föräldrarna adopterar det och därmed gör det o-hippt.

Vi hade även i Sverige ord för de totalt virala sociala media fenomenen att uggla och att planka. För dem av er som inte vet, så innebär dessa att huka sig som en uggla respektive ligga platt som en planka på svårtillgängliga platser, ta ett kort på detta och sedan lägga upp det på Facebook. För skojs skull jämförde jag 2011 års lista med dess föregångare från 2002 och jag kan lugnt säga att några ögon av 2002 års modell skulle ha hoppat ur sina ögonhålor vid omnämnandet av dessa fenomen. Jag menar, de hade sin beskärda del av märkliga uttryck på den tiden som galna chipssjukan och att göra en hel pudel men inga så besynnerliga som dessa.

När vi ändå talar om tekniska termer måste jag även nämna verbet ”att padda” som hänvisar till användandet av en Ipad och även som ju alla vet är en viss vårtig amfibie.

Flipperförälder är också ett ord som ökade i användning under 2011. I motsats till en curlingförälder så skjuter en flipperförälder bara iväg sina barn ut i verkligheten som en flipperkula (inte vid födseln utan bildligt talat vid ett senare stadie).

Tjejsamla är ett ord som har skapat viss uppståndelse i Sverige. Det innebär att samla som en tjej, underförstått att tjejer samlar mindre seriöst än män. Detta har tydligen lett till förslaget att ordet killstäda även det borde introduceras.

Slutligen, så är mitt favoritord för 2011 ordet ”retronym”. En retronym är ett nytt ord för någonting gammalt som ersätts av någonting nytt. Förvirrande, jag vet. Men ett exempel är ordet tjock-TV som man ju kallar vanliga TV-apparater nu när platt-TV har introducerats.

Det var min lista det. Vill ni se den fullständiga listan kan ni ladda ner den som PDF på Svenska språkrådets nyordlista för 2011!

[English]

Bibliomani. Där är ett intressant ord för er. Så vad betyder det? När mani avslutar ett ord är det sällan positivt. Snigelmani, lermani och knivmani är alla ganska negativa. Dock så finns det undantag. Som Tazmanien. (Så var lugna, Tazmanska läsare där ute!) Det verkar också som om restauranger och TV-spel insisterar på att använda ordet i en positive bemärkelse. Till exempel hittade jag restaurangen Burger Mania på Google. De vet troligen inte om att de skulle kunna använda sloganen: ”Bara för människor som har en överdriven och orimlig entusiasm för hamburgare”. För det är vad mani betyder: Att ha en överdriven och orimlig entusiasm för något.

Så biblio-delen då. Det är helt enkelt latin för bok. Så bibliomani är alltså följaktligen tillståndet hos människor som avgudar böcker och samlar så många som de kan lägga vantarna på. Och inte för innehållets skull heller.
De är ute efter de där svårhittade, dyra böckerna, gjorda av ovanliga material och med häpnadsväckande omslag. Ju ovanligare desto bättre.

Det första uppmärksammade fallet av bibliomani var så tidigt som det första århundaret efter kristus I Rom där en kille till och med mördade människor för att komma över böcker till sin samling. Ett mer modernt fall är Stephen Blumberg som 1990 arresterades för att ha stulit mer än 23 600 ovanliga exemplar till ett värde av 5.3 miljoner amerikanska dollar.

Detta fick mig att tänka. Vilka böcker har jag hemma som skulle kunna sätta mig i fara att stöta på någon av dessa människor? Vi har faktiskt en gammal lagbok från 60-talet eller något . Det skulle kunna vara ögongodis för en biblioman. Antagligen borde jag göra mig av med den.

Gudskeklov för internet. Utan det skulle jag aldrig känna till alla knasbollar där ute och stå oförberedd när de slår till.

[English]

Snut, farbror blå, bängen, aina, bylingen, potatisgris. Namnen för vårt lands upprätthållare av lag och ordning är många. Så även i utlandet. Om man ska leta efter slangord på andra språk är polisen och polisman bra ord att börja med. Folk verkar älska att hitta på alternativa benämningar för dessa. Anledningarna till detta kan man förstås bara spekulera i. Kanske är det för att folk har respekt för polisen och kanske till och med är lite rädda för dem.

Det man är rädd för försöker man ju som bekant ibland förlöjliga eller parodisera för att göra det mindre skrämmande. Självklart härstammar många slanguttryck från kriminella kretsar som genom dessa namn uttrycker ilska eller använder dem som kodord. Vanligt verkar också vara anspelningar på färgen på uniformerna eller referenser till olika djur. Av någon anledning är varianter av hund, gris och kyckling vanliga.

Men nog med mitt snack. Ni får se själva istället. Jag beslöt mig för att sätta samman en liten lista nedan med slangord för polis och polisman på olika språk. Jag valde bara ett från varje språk. Ni kan se hela listan här. Huruvida man kan upptäcka samband mellan respektive lands slangord och dess relation till sin poliskår låter jag vara osagt men känn er gärna välkomna att göra er egen tolkning. Kom även ihåg att detta troligen är slangord som bör undvikas på utlandsvistelsen. I alla fall då en polis är i närheten!

Grekland: Batsi (knytnävsslag)

Turkiet: Asfalt Kovboyu (asfalts Cowboy)

Tyskland: Bulle (tjur)

Tjeckien: Chlupatí (människa med mycket kroppshår)

Ungern: Fakabát (trärock, syftar på vakthytter gjorda av trä som är placerade på gathörnen)

USA: Pig (gris)

UK (Liverpool): bizzies (de har alltid brått att hitta saker de kan lägga sig i)

Jamaica: Babylon (talspråk för etablissemang)

Australien: Blue Heelers (en hundras)

Argentina, Uruguay: boton (knapp, polismännen har traditionellt sett stora knappar i dessa länder)

Mozambique: Cinzentinhos (små gråa, anspelar på färgen på uniformerna)

Nederländerna: Chickens (kycklingar)

Italien: Sbirro (kackerlacka. Väldigt vulgärt. Använt endast av kriminella).

Skottland: Cocos (Rhyming slang som syftar på flingkaraktärerna Coco Pops vilket låter som cops)

Finland: Kyttä (någon som snokar eller stirrar)

Spanien: La Joda (bråka inte med mig!)

Ryssland: Legawye (jakthund)

Indien: Mama (farbror, morbror. Är sarkastiskt.)

Singapore: Mata (öga)

Frankike: Poulet (kyckling)

Norska: Purk (sugga)

Portugal: Ratazanas (råttor)

[English]

Idag kom det fram att en arbetskollega till mig är ett stort fan av Svampbob Fyrkant. Ni vet huvudpersonen i barnprogrammet om svampen som bor under havsytan med sin bästa kompis sjöstjärnan Patrik. Då min arbetskollega är italienska kom det även fram att det engelska namnet ”Spongebob Squarepants” används även i den italienska versionen. Detta fick oss att börja diskutera vad namnet översätts till på andra språk. Tydligen var det danska och det svenska namnet särskilt underhållande då dessa när jag och min danska kollega utannonserade dem bemöttes av gediget gapskratt från vårt internationella team. Gapskratt är alltid bra tänkte jag och bestämde mig för att undersöka vad denna populära svamp heter på ytterligare andra språk och sedan skriva om det här.
Jag hittade namnen på olika språk här och översatte dem sedan till engelska på Google Translate. Intressant nog eller kanske som förväntat var att jag då jag satte in namnen i sin helhet alltid fick resultatet ”Spongebob Squarepants”. Jag var därför tvungen att översätta ord för ord. Många språk inkluderande hebreiska, japanska, polska, portugisiska, ryska och kroatiska översatte det helt enkelt till ”Spongebob Squarepants” även ord för ord. Med andra ord utgör dessa tråklistan!

Dock fanns det även många språk som hade sin egen lilla touch på namnet. Jag gillar speciellt den arabiska översättningen ”Spongebob Squarepence” som måste ha sitt ursprung i att någon hörde fel på ”pants” och trodde att det skulle vara ”pence”. Hur logiskt är det egentligen? Såvitt jag vet har han aldrig i serien haft något fyrkantigt mynt men däremot har han faktiskt fyrkantiga byxor. Eller ja, helt fyrkantiga är de ju inte då de till viss del täcker hans ben. Något som våra principfasta tyska vänner har uppmärksammat med sitt ”Spongebob Schwammkopf”. Jag kan föreställa mig hur resonemanget gick. ”Nej, vi vägrar att kalla honom Squarepants då hans byxor inte är helt fyrkantiga. Han har ett svamphuvud dock så det kan vi kalla honom”. Till tyskarnas försvar ska dock sägas att svenskarna, danskarna och serberna följer detta spår och helt enkelt kallar honom Svampbob Fyrkant.
Antagligen beror detta delvis på att ordet för ”Square” i alla fall på svenska och danska är tvåstavigt och att ”Svampbob Fyrkantsbyxor ” är för långt och inte skulle passa in i öppningslåten. Kineserna följer gullighetsspåret och kallar honom Svampbebis eller Svampälskling medan litauerna går motsatta vägen med sitt Svampbob Skjutare. Bulgariska Spontana Rektangulär Yta Byxor är bara galet och grekerna visar med sitt Bob Svampbob sin förkärlek för namnet Bob.

Några som dock inte verkar gilla namnet Bob är finnarna. Alla andra språk kallar honom Bob. Finnarna går mot strömmen och kallar honom för Paavo Pesusieni (Paavo Svamp). Det enda sammanhanget jag kan hitta där är att många finska politiker heter Paavo. Huruvida detta syftar till att jämföra finska politiker med sjösvampar ska jag dock inte spekulera vidare i här.

[English]

Undersökningar visar att 90 % av språken som talas idag kommer att dö ut innan detta århundrade är till ända (http://www.chinasmack.com/stories/90-percent-worlds-languages-extinct-in-41-years/). Så vad spelar det för roll, kanske du tänker? Om andra språk är mer populära så förtjänar väl dem att överleva? Dessutom är det väl bra att så många som möjligt talar samma språk så att de kan förstå varandra? Jag tänkte i alla fall på detta sätt. Innan jag läste en viss artikel vill säga.

Där står det: “The extinction of each language results in the irrecoverable loss of unique cultural, historical, and ecological knowledge. Each language is a unique expression of the human experience of the world. Thus, the knowledge of any single language may be the key to answering fundamental questions of the future. Every time a language dies, we have less evidence for understanding patterns in the structure and function of human language, human prehistory, and the maintenance of the world’s diverse ecosystems.”, (Bernard 1992, Hale 1998).

Detta tyckte jag var en mycket bra förklaring till varför åtgärder måste vidtas för att bevara utrotningshotade språk. Unesco jobbar ihärdigt med detta. De framställer med jämna mellanrum en lista på utrotningshotade språk och risken att de ska försvinna. Du kan hitta den i kartform här: (källa). När jag tittade på den fick jag en tanke. Tanken handlade om utbud och efterfrågan. Tänk om man skulle lära sig några av de språk som är i den absoluta farozonen att försvinna?

Hur värdefull skulle man inte då bli för lingvister, historiker och mänskligheten i stort enligt artikelns definition ovan? Om du nu sitter och tänker att: ”Wow det där låter som något för mig, jag är beredd att lägga allt åt sidan och resa världen över för att lära mig jordens mest ovanliga språk.” Då ska du läsa vidare. Jag tog mig nämligen friheten att sammanställa en kort guide till hur en sådan resa skulle kunna se ut. Jag har valt ett extremt utsatt språk i varje världsdel och beskrivit dem kortfattat. En reseguide för att göra dig själv ovärderlig och rädda mänsklighetens kulturarv (av vilket vi kan lära oss att överleva i framtiden) med andra ord. Håll till godo!

Så beroende på var du bor startar du såklart på olika platser. Min guide startar dock i Europa. Du åker först till Halych i västra Ukraina för att lära dig karaim. Förhoppningsvis kan du där övertala någon av de sex som talar det att lära dig. Det är ett turkiskt språk med språk med hebreiska influenser.

Efter ett par år i Halych är Chad nästa resemål. Inom landets gränser finns tio personer som talar massalat. Det gäller bara för dig att hitta dem. Troligen finns dem i västra delen då Masaliterna ursprungligen kommer från Dafur. Unesco anger koordinaterna lat: 12.7635; long: 20.5993.
Efter ditt besök i Afrika tar du dig till området öster om sjön Khövsgöl i den nordligaste delen av Mongoliet. Där hittar du förhoppningsvis tio personer som talar Khövsgöl Uryangkhay. Personligen tycker jag att det låter lite som Uruk-hai från ”Sagan om ringen” vilket borde vara en tillräckligt bra motivering att lära sig det.
Nästa destination är Erromango i Vanuatu där du hittar dina möjliga tre lärare i språket ura. Ön ligger mellan Australien och Fiji.

Härnäst åker du till Chiles sydspets till Villa Ukika där den enda återstående talaren av yahgan bor. Tydligen var detta ett av de första språken som de första europeiska sjöfararna hörde.

Slutligen, avslutar du din resa i Alaska i USA. Där finns fem talare av holikachuk. Som ett smakprov av språket kan sägas att månaden november heter ”łoogg dood mininh iligh” vilket betyder månaden då ålen simmar”. Även om det finns ett lexikon så är det ett av de minst dokumenterade ursprungsspråken i Alaska .

Ha en trevlig resa!

Ps. Jag garanterar inte att talarna av dessa språk vill lära ut det. Stör dem inte om de säger nej!

[English]

För tillfället jobbar jag med att sätta samman en resefrasbok. Tanken är att den ska innehålla nyttiga fraser som man kan ha användning av när man reser, som att interagera med receptionisten på hotellet, kyparen i restaurangen och att fråga om vägen. För att få inspiration har jag tittat igenom gamla frasböcker som vi har liggande på kontoret. Vissa är gamla och andra innehåller kategorier som är helt onödiga. Men en viss frasbok tar ändå priset. Den lär dig hur man klagar på allt och alla. ”Englisch Schimpfen” heter den och har en mustaschprydd gubbe med monokel som argsint hutar med ett paraply på framsidan. Med andra ord lär den tyskar att skälla på engelska när de är på semester. Och det är inte artiga tillrättavisningar eller ens arga klagomål som gäller. Nejdå. Det är förolämpande fraser som verkligen går över gränsen som exempelvis: ” This beer tastes like old feet”.

Detta får mig att förundras. Finns det alltså människor som förväntar sig att åka på semester och vara så missnöjda att de behöver en hel bok med olika otrevligheter att vräka ur sig i olika situationer? Mina tankar går till ”An idiot abroad”; serien där engelsmannen Karl Pilkington åker till världens vackraste platser och aldrig förstår vad ”the big fuzz is about”. Då jag såg serien antog jag att Karl var en tämligen udda (men underhållande) figur som konstant hittade något att klaga på. Kanske är han inte så unik trots allt? Jag menar, det måste ju finnas en målgrupp för denna bok. De har ju antagligen inte skrivit den enbart för Karl Pilkingtons räkning (han skulle i sådana fall kunna lära sig att klaga på tyska).

Kanske säger detta något om turister i allmänhet? Möjligtvis åker vi undermedvetet på semester för att upptäcka att vårt eget land är så mycket bättre än alla andra. Det kan mycket väl vara så att detta är ett behov som har ökat i takt med globaliseringen som pågår på vår jord. Nuförtiden kan man ju om man så önskar, bo nästan var som helst i världen. Det är möjligt att detta skapar en viss ångest då man blir mer medveten om vad man går miste om genom att bo i ett visst land.

Jag slänger med dessa frågeställningar som bakgrund här ur mig en totalt ovetenskaplig grundad teori: Folk vill bli missnöjda och kunna klaga och skälla på andra språk för att bevisa för sig själva att de bor i rätt land och lever lyckliga liv. En mental försvarsmekanism med andra ord.

Vad får då detta galna resonemang för några följder? Det ska jag säga er. Ett behov att totalt omstrukturera turismbranschen. Om folk vill bli missnöjda (alltså nöjda) måste de erbjudas tillfällen att få använda fraser som ”Is this the beach or the dump” och ”You drive like a bloody maniac”. Kanske kan var fjärde öl få vara filtrerad genom en gammal strumpa och kanske kan man vänta den där lilla kvarten extra innan man serverar maten. Detta måste i sådana fall anställda på hotell, restauranger, museum och resebolag lära sig. Det får inte vara för perfekt. Då kommer folk inte tillbaka.

Med tanke på allt detta funderar jag starkt på om jag kanske istället för att skriva en frasbok för turister, borde skriva en ”dålig service handbok” för anställda inom turismbranschen. Eller vad säger ni?

[English]

För tillfället lär jag mig tyska. Det kan vara svårt och frustrerande och det verkar som om mina kunskaper inte förbättras riktigt så snabbt som jag hade hoppats. Allt detta medan jag ser människor runt omkring mig som inte verkar ha minsta lilla bekymmer med att lära sig nya språk. I min irritation kom jag på ett sätt att hämnas. Det är en kort berättelse som består av tio olika språk och alla meningar i den är tungvrickare! Med andra ord är det den ultimata tungvrickaren. Jag utmanar dig att läsa hela berättelsen snabbt utan att din tunga slår knut på sig själv. Sug på den alla ni språkgenier där ute. Det vill säga, om ni vågar!

Berättelsen:

Det var en gång (Franska)”trois tortues trottaient sur trois toits très étroits” eftersom (Polska)”w czasie suszy szosa sucha”. Däruppe fann de (Danska) ”fem flade flødeboller på et fladt flødebollefad”. Efter att ha ätit mötte de (Italienska) “trentatré trentini che entravano a Trento tutti e trentatré trotterellando” (Engelska) “How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood?” Frågade dessa. -Inga, blev svaret. -Men de skulle (Svenska) “lägga sex laxar i en laxask” (Tyska) “weil Fischers Fritze fischt frische Fische und Frische Fische fischt Fischers Fritze”. Därefter såg de allihop att (Spanska) “Tres tristes tigres tragaban trigo en un trigal, tragaban trigo en un trigal tres tristes tigres” nedanför och genom ett fönster såg de att (Portugisiska) “o rato roeu a ropa do rei de Roma e a rainha de raiva rasgou o resto”. Sensmoralen i berättelsen är: (Swahili) “cha mkufu mwanafu ha akila hu lakini cha manafu mkufu hu na akila ha”.

Och så hela på svenska för de få som inte förstod:

Det var en gång tre sköldpaddor som knallade på tre väldig smala tak eftersom taken är torra under en torka. Däruppe fann de fem platta chokladtäckta marshmallows på ett chokladtäckta-marshmallowsfat. Efter att ha ätit upp dessa mötte de trettiotre Trentobor som knallade tillsammans mot Trento. ”Hur mycket ved skulle ett skogsmurmeldjur hugga om ett skogsmurmeldjur kunde hugga ved?” Frågade dessa. ”Inga”, blev svaret. ”Men de skulle lägga sex laxar i en laxask eftersom fiskarna Fritze fiskar färska fiskar och friska fiskar fiskar fiskarna Fritze”.
Därefter såg de allihop att tre ledsna tigrar åt vete på ett vetefält nedanför och genom ett fönster såg de att en mus knaprade på kungens kläder och drottningen i sin ilska drog av honom resten. Sensmoralen i berättelsen är: Det som tillhör en lärare får eleven aldrig ta eftersom något dåligt kan hända då men det som tillhör studenten kan läraren ta utan att något dåligt händer honom/henne.

Jag hoppas att era tungor fick sin rättmätiga dos vrickning och att även de mest luttrade lingvisterna där ute fick lida lite.

Tack till mina vänner och arbetskollegor på bab.la som hjälpte mig med tungvrickarna!

[English]

Förrförra veckan publicerade jag första delen i en artikelserie om två här på Lexiophiles http://www.lexiophiles.com/svenska/maste-brevbarare-vara-sprakgenier-del-1-av-2. I den lovade jag att gå till botten med den eviga frågan: Måste brevbärare vara språkgenier. Detta är uppföljaren till den artikeln där svaret på frågan kommer att avslöjas.

Situation 2: Översättning – Liemannen till undsättning

En situation man ofta ställs inför som brevbärare, åtminstone i vissa områden är denna: Människor står i sina dörrar och väntar på dig eller frågar dig när de får sin post utanför huset: ”Read to me! Inte svenska”. De är totalt övertygade om att detta ingår i dina arbetsuppgifter. Ibland kan man dock inte neka dem detta och bör inte. Det är viktigt att skapa lite goodwill i sitt område. Det tråkiga med det hela är att nyheterna man läser upp gör att man känner sig lite som liemannen. Breven är nästan uteslutande från polisen, kronofogden eller skatteverket. Vid ett tillfälle var jag tvungen att översätta ett brev från en mans övervakare där det stod att övervakaren inte stod ut med honom längre och att han skulle få en ny. Jag kan fortfarande känna hans stirrande ögon på mig medan jag desperat sökte efter synonymer som inte var fullt så förolämpande som orden i brevet.

Slutsats: En brevbärare måste kunna översätta texter medan han söker efter lämpliga synonymer.

Situation 3: Sammanhang - Reklam eller toapapper

Något man upptäcker som brevbärare är att människor har en förkärlek till att på ett så kreativt sätt som möjligt meddela att de inte vill ha någon reklam. Jag är dock osäker på om de tycker synd om brevbärarna och vill ge oss ett gott skratt eller bara visa omvärlden att de har humor. Hursomhelst, så tror jag att jag talar för de flesta brevbärare när jag säger att jag skulle vara så oerhört tacksam om alla bara skriver ”Reklam – Nej tack” på sina dörrar.

Ibland kan det vara så illa att brevbärarna faktiskt inte vet om dem ska lägga i reklam eller inte. Jag har ett perfekt exempel på detta. På en av dörrarna som ja delade ut till under sommaren stod följande: ”Reklam, ja tack. Jag har slut på toapapper”. Första gången jag läste det blev jag stående framför dörren i säkert en minut medan jag kliade mig i huvudet. Sannolikheten för att detta är ett sarkastiskt meddelande måste ju betraktas som relativt hög. Samtidigt kanske personen som skrev det verkligen var i desperat behov av toapapper. Kan man verkligen neka en person i ett sådant utsatt läge? Det hela slutade med att jag gav personen i fråga reklam varannan gång.
Slutsats: En brevbärare måste kunna skilja mellan ironi och SOS-meddelanden.

Min slutgiltiga slutsats måste bli att det är en stor fördel om en brevbärare är väl bevandrad i såväl svenska som andra språk. Om han eller hon inte är det kan det sluta med att helt friska ben lindas in i bandage, att han eller hon får ett brev från kronofogden nertryckt i halsen eller att någon stackare får spendera resten av sina dagar på toaletten.

Slutligen uppmuntrar jag svar till denna artikel där andra kort beskriver sina jobbkrav. Hittade även ett annat intressant exempel på språkkrav för brandmän i USA som kan vara intressant att läsa.

[English]

Jag har sommarjobbat som brevbärare de senaste sex åren; sorterat post på morgnarna för att sedan dela ut den på eftermiddagarna.
Det kan vara enformigt, tungt och stressigt. Mestadels är det dock ett helt okej sommarjobb. Du börjar tidigt och slutar tidigt, får motion av att springa i trappor och känner att du gör någonting viktigt då ca. 500 hushåll får sin post från dig. Det allra bästa enligt mig är dock att du kan lyssna på musik halva arbetsdagen medan du delar ut posten. En absolut höjdare är att hoppa nedför de sista fyra trappstegen i en uppgång, tima det med ett tungt rockackord och känna sig som Bruce Dickinson från Iron Maiden (Följande clip illustrerar känslan ganska väl: http://www.youtube.com/watch?v=ha83vHBMtlw). Jag är medveten om att detta kan låta löjligt men försök att föreställa er hur tråkigt det kan vara att springa upp och ner i hundra trevåningshus.

Hursomhelst, för att komma till saken så kände att jag var i behov av att beskriva en brevbärares vardag. Visst, både min flickväns och min familjs trumhinnor har bombarderats till leda av mina klagomål. Nu känner jag dock att det är dags att bombardera era trumhinnor (eller snarare hornhinnor), kära bloggläsare. Och faktum är även att det kommer att lämpa sig relativt väl för detta forum, som ju ska vara språkrelaterat. Jag ämnar nämligen utreda huruvida det är viktigt för en brevbärare att vara bra på språk. Jag tänker stödja mitt resonemang på tre olika situationer som jag har ställts inför på jobbet under den gångna sommaren. Innan jag börjar ska det även sägas att den vetenskapliga riktigheten i min metod och mitt bidrag bör ifrågasättas å det grövsta.

Situation 1: Ordval - Leg, leg. eller leg?

Jag kör upp till en port till ett trevåningshus med min elmoppe och ska precis sträcka mig efter posten (liknande mannen på denna sidadenna sida, men yngre). http://www.posten.se/om_posten) då jag hör ett ljud bakom mig: ”Leg!?”. Jag vänder mig om och ser en mustaschprydd man i sextioårsåldern titta på mig med frågande ögon. ”Leg!?”, försöker han igen beskedligt. Jag ler osäkert mot honom för att köpa mig tid att tänka: ”Vad är det denne man vill?” Jag kommer fram till två möjliga slutsatser. Leg är ju ben på engelska, har jag någonting på benet eller har han ont i benet? Har han skadat sig? Efter två snabba ögonkast utesluter jag dessa alternativ. Leg. kan ju också vara en förkortning av legitimation. Vill han att jag ska visa mitt leg. för att se om jag verkligen är en brevbärare och inte en bedragare eller för att han är missnöjd med mig och vill ringa in och klaga på kontoret? Det låter absurt men skulle kunna stämma.

Innan jag hinner sträcka mig efter mitt körkort i byxfickan pekar dock mannen, som insett att jag är förvirrad, på sig själv och säger återigen: ”Leg”. Först nu minns jag vad som står på första dörren till höger i huset vi befinner oss framför? Mannen sträcker fram händerna med handflatorna uppåt. Han heter Leg i efternamn och vill ha sin post. Jag lägger posten i hans händer och glömmer i förvirringen att be honom om hans leg. för att bevisa att han verkligen är Leg (vilket är ett ovanligt namn med tanke på att bara sju listningar av det finns i den German telephone catalogue.

Slutsats: En brevbärare måste kunna välja rätt mellan namn, förkortningar och engelska substantiv.
Denna första situation var en liten teaser. Nästa vecka kommer jag att fastställa huruvida en brevbärare måste vara ett språkgeni eller inte. Jag kommer då att gå igenom situation två och tre med underrubrikerna ”Översättning – Liemannen till undsättning” och ”Sammanhang – Reklam eller toapapper”. Fram till dess skulle det vara väldigt intressant att få höra om någon annan har liknande exempel på språkkrav på sina arbetsplatser.

[English]

”Lagom är bäst” är ett vanligt uttryck i Sverige som beskriver ett ”normalt” eller ”måttlig balanserat” tillstånd. Begreppet lagom har en underton av "inte för mycket eller för lite" liksom "precis rätt.”. Det är ingen enkel uppgift att beskriva begreppet lagom eftersom de flesta beskrivningar har antingen en positiv eller negativ underton, medan lagom har ingen ton alls. Det är ett helt neutralt ord, och dess klang bestäms av användaren.

Lagom – är ett ord som beskriver det elementära i det svenska nationella psyket av samförstånd och jämlikhet. Svensken ansers ofta vara blygsam och undviker ytterligheter. Begreppet lagom har visa likheter med österländsk filosofi, och Aristoteles "gyllene medelvägen" av måttlighet i västerländsk filosofi. Svenskarna i allmänhet betraktar sin lagom ideologi som en bra företeelse, men uttrycket "lagom och svensk" ger associationer till grå, färglös och kanske tråkigt, medan "lagom ar bäst" betyder måttfullhet, balans och visdom för att fastställa ett tillvägagångssätt mellan två ytterligheter.

En svensk tv-undersökning år 2008 visade att 76% av svenska folket anåg lagom som positivt, och 24% som negativt
Ordet "lagom" kan jämföras med det engelska idiom "less is more", eller det kontrasterande värdet "mer är bättre." De flesta svenskar undviker i ögonfallande konsumtion. Det är därför ovanligt då man reser runt i Sverige att se herrgårdsliknande lyxvillor eller andra skrytbyggen. Svensk design är oftast associerad med rena enkla linjer som lyfter fram tingens inre skönhet.

Svensk diplomati skulle kunna beskrivas som ”nja”, dvs ja och nej på en och samma gång. Ett annat uttryck för denna svenska tvehågsenhet är ”att vända kappan efter vinden” dvs Känna hur vinden blåser – Att inte stå för vad man tycker utan rätta sin uppfattning efter vad andra anser. Lagom har fungerat bra för Sverige på många sätt: Under andra världskriget klarade svenska regeringen av konststycket att hålla Sverige utanför kriget.
I Svensk inrikespolitiskt har lagom fungerat som ett riktmärke för att minimera klasskillnader med hjälp omfördelningspolitik. Detta sätt att leva är kärnan i vardagliga svenska livet och en av orsakerna bakom den internationellt erkända svenska fenomen som kallas "den svenska modellen". Andra nationener har med avund sett Sverige stabiliseringspolitik som en grund för att bygga jämlikhet och välfärd för alla. De flesta medborgare i Sverige lever ett gott liv, där deras grundläggande behov enligt Maslows behovshierarki av hälsovård och utbildning tas hand av den svenska staten och ger svenskarna en större frihet att sträva efter högre och mer självförverkligande mål .

[English]