Du har inte läst den ännu?

Stieg Larssons Skandinaviska kriminalserien, Millennium har lagt svensk kulturen på kartan, och under allmänhetens ögon, med 45 miljoner läsare runt hela världen och översättningar till dussintals språk. Kritiker har hävdat att “Trilogin är en internationell sensation som kommer att väcka dig och hålla dig läsande med öppna ögon “(San Francisco Chronicle). “[Det] är intrikat ritas, med rikta detaljer och skriven med ett rasande tempo och bravur” (The Independent, UK)
Liksom de flesta svenska medier är inledningen långsam, utdragen, och för dem som är van vid högt tempo, ses den tråkigt. Det distraherar ofta och avskräcker publiken från att vilja fortsätta med filmen eller boken. Larssons arbete är detsamma, romanen början på riktigt i det fjärde kapitlet, men “ni ska veta: trilogin är allvarligt beroendeframkallande.” (The Guardian, UK) och om du kan komma förbi puckeln av introduktioner, så är läsare överallt i överens om att det är en underbar och spännande bok att läsa. Det har konstaterats att Larsson inte var den mest vältaliga författaren och detta kommer igenom i översättningarna också, men framgången trilogin har sett går utöver skrivandet, till en helt magnifik, om ibland alltför överdrivna, dekare berättelse. Vissa kritiker har liknat Steig Larssons berättelse med Harry Potter som mord mysterier: spännande, gripande, och med stora klippa galge i slutet av varje kapitel. Kanske är det inte den mest intellektuella eller akademiskt stimulerande, men romanerna är definitivt en spännande och elektrifierande att läsa.

Den första romanen som kallas Män som hatar kvinnor Män som hatar kvinnor, fick Glass Key Priset som bästa nordiska kriminalroman 2005. Läsare hävdade att det var en av dom romaner som man bara inte kan lägga ner, att man väntar ivrigt på varje sidtur och att man sitter vid kanten av sin plats med spänning på hur mysteriet någonsin kommer att lösa sig. “Lisbeth Salander är en av de mest originella och minnesvärda hjältinnor i en nyligen thriller” (The New York Times) och har blivit en internationell feministisk symbol och redovisas som en ovanlig huvudperson, som påstås vara inspirerade av den barnbok karaktären Pippi Långstrump, som vuxen.
Men det var inte förrän lanseringen av den andra romanen som kallas “Flickan som lekte med elden” som värds publiken började klättra på bokhandlar och otåligt väntade på mer. Den andra publikationen fick Bästa Svenska Kriminalroman priset 2006 och var den officiella starten för ett förnyat värdsfokus på Norden. Med den gnista som kom igång började läsare runt hela världen bli förtjusade i Scandi-mysterium.

Den tredje romanen som kallas “Luftslottet som sprängdes”, blev en lika stor succé som de tidigare upplagorna. Mysteriet är spänning, känslomässigt övertygande med väl vävda händning som gör till ett bra slut i denna gripande trilogin.

Sverige, Norge, Finland, Danmark och även Island har haft en kultur av fiktiv mordgåta serien, men dessa har aldrig fått mycket uppmärksamhet internationellt samanhang innan sekelskiftet. Författare som Maj Sjöwall & Per Wahlöö, Henning Mankell, Karin Fossu, Arnaldur Indridason och Peter Hoeg har fått några globala framgånger under de senaste decennierna, men inte likande de så Larsson har fått. På grund av framgången för Larssons Millenium-serie, har andra Scandinavian morddekare fåt ännu mer intresse, och har börjat en ny generation av Scandi-brottslighet böcker. Den populära Håkan Nesser bok “Borkmanns Punkt” publicerades i Sverige 1994 och sedan publiceras på engelska 2006, ett år efter Män Som Hatar Kvinnor publicerades. Vissa äldre böker som Fröken Smillas Känsla för Snö (1995) av Peter Høeg, Blackwater (1996) av Kerstin Ekman och Roseanna (1993) av Maj Sjöwall har fått ny uppmärksamhet. Men ännu mer intressant att notera är att det finns så många nya publikationer av skandinaviska deckare som tar emot stora globala framgångar; Isprincessan (2008) av Camilla Läckberg, Nattfåk (2009) av Johan Theorin, Svart Stig (2008) av Åsa Larsson, Paradiset (2000) av Liza Marklund, Kriminalinspektör Huss (2004) av Helene Tursten, Sol och Skugga: en Erik Winter roman (2005) av Åke Edwardson, Se deg ikke tilbake! (2005) av Karin Fossum, Jar city: en Reykjavík thriller (2006) av Arnaldur Indriðason, Steget Efter (2008) av Henning Mankell, Rödhake (2002) och Snömannen (2008) av Jo Nesbø.

Den hetaste saken i litteratur värden är utan tvekan är Skandinaviska mord dekare. Om du inte har läst en, kanske är det dags att ta en titt på Män Som Hatar Kvinnor?

[English]

You might also like: